Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Oh la la – del 1

I måndags gick franska vin-och gastronomidagen av stapeln. Förväntansfull infann jag mig på Grand Hotel för att prova franskt, franskt och åter franskt. Tyvärr hade jag en viss tidspress på mig. (Barn och vinprovning kan vara ett svårlagt pussel.)

Jag hann i alla fall med att prova en del viner och ska försöka återge vilka viner som jag föll för.
Första stoppet blev Caveaus monter. Jag valde den av naturliga skäl – jag hade nämligen siktat in mig på deras Picpoul de pinet, den enda äkta l’Ormarine-picpoulen tillgänglig i Sverige.
Först provar jag Picpoul de pinet Carte Noire, 82568-01 i beställningssortimentet.
Den är vackert gröngul och doftar papaya, grönt äpple, kinesiskt päron och blommor. Smaken är jättefräsch med en livlig fruktsyra, en lätt blommig ton, lite jästighet och på slutet kommer en liten beskhet påminnande om det vita på grapefruktskalet som biter till på ett angenämt sätt.
Ett förtjusande vin på alla sätt och vis. Förutom till ostron, blåmusslor och andra lättare skaldjursrätter tror jag att det kan passa till en del asiatisk mat. Det sägs också att picpoul passar bra till chèvre. Kort och gott ett vin som är bekymmerslöst nog att dricka som apéritif, men tillräckligt karaktärsfullt för att vara ett bra matvin. Priset är lite avskräckande i internationell jämförelse. Det betingar visserligen inte mer än 88 kr här, men det är faktiskt dubbelt så mycket som det kostar i Frankrike. Men då tillkommer förvisso resekostnader. Det relativt höga priset skulle kunna justeras ner om importören kunde beställa högre volymer åt gången och ännu mer om det kvalade in i det fasta sortimentet. Så nu är det upp till oss konsumenter att stödköpa. Observera att ange varunumret vid beställning då det finns en ”pirat-l’Ormarine” som kostar lika mycket och som inte håller samma kvalitet.
Jag provar även ”mellanpicpoulen” d v s den picpoul som är gjord på druvor med högre restsötma än den förstnämna (dock inte den med dom sötaste druvorna), Duc de Morny, 83188-01 i beställningssortimentet. Här är doften rundare och bredare, jag får associationer till melon, grönt te och agavekaktus. Inte helt olikt vissa 90-talsparfymer. Smaken är fruktigare och syran inte lika distinkt som i Carte Noire, även om den förstås finns där. Den är också lite mer komplex. Förslaget att dricka den till bouillabaisse låter utmärkt. Vilken man föredrar av dessa två är förstås en smaksak, men en sak är säker, Picpoul har alla förutsättningar att bli ett trendvin även här.

Jag provar mig även igenom en radda bordeauxer som i nuläget inte finns tillgängliga för privatkonsumenter. Jag får mig också ett litet snack med Benoit Vigoureux som är vinmakare på bl a Vieux Chateau Landon och Chateau Haut Barrail. Han sammanfattar rätt bra sina tankar om loi Evin: ”Mais, c’est null ça!” Däremot är Chateau Haut Barrail 2006 långt ifrån värdelöst. Doften är ännu knuten, men visst finns där en stram svart vinbärston och ceder. Smaken känns knuten, men tillräckligt kraftfull och fokuserad för att kunna bli en rolig bordeaux. Och om den kommer att finnas tillgänlig på beställningssortimentet så är priset inte mycket att orda om, runt 160 kr kommer den att kosta.
Avslutningsvis så provade jag också två mycket bra och härligt vresiga côtes du rhône av prodeucenten Château de Fontsegugne.
Côtes du Rhône Cuvée Tradition 2005, 8813-1 i beställningssortimentet, doftar svartpeppar och charkuterier.
Smaken är tät, pepprig och med bra balans mellan tanniner och fruktsyra.
Kul med en tuffare variant av côtes du rhône som bara betingar runt 105 kr. Santo Estello 2005, doftar även den pepprigt, men är stramare och mer komplex. Här finns också viol och kryddor. Smaken är koncentrerad, sammansatt, kryddig och stramt pepprig. Även tanninerna känns stramare och vinet är balanserat med en lång eftersmak. Mycket bra kvalitet för c:a 114 kr.
Detta avslutar första delen av rapporten från franska vin-och gastronomidagarna. Fortsättning följer.

Annonser

Comments RSS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Oh la la – del 1

I måndags gick franska vin-och gastronomidagen av stapeln. Förväntansfull infann jag mig på Grand Hotel för att prova franskt, franskt och åter franskt. Tyvärr hade jag en viss tidspress på mig. (Barn och vinprovning kan vara ett svårlagt pussel.)

Jag hann i alla fall med att prova en del viner och ska försöka återge vilka viner som jag föll för.
Första stoppet blev Caveaus monter. Jag valde den av naturliga skäl – jag hade nämligen siktat in mig på deras Picpoul de pinet, den enda äkta l’Ormarine-picpoulen tillgänglig i Sverige.
Först provar jag Picpoul de pinet Carte Noire, 82568-01 i beställningssortimentet.
Den är vackert gröngul och doftar papaya, grönt äpple, kinesiskt päron och blommor. Smaken är jättefräsch med en livlig fruktsyra, en lätt blommig ton, lite jästighet och på slutet kommer en liten beskhet påminnande om det vita på grapefruktskalet som biter till på ett angenämt sätt.
Ett förtjusande vin på alla sätt och vis. Förutom till ostron, blåmusslor och andra lättare skaldjursrätter tror jag att det kan passa till en del asiatisk mat. Det sägs också att picpoul passar bra till chèvre. Kort och gott ett vin som är bekymmerslöst nog att dricka som apéritif, men tillräckligt karaktärsfullt för att vara ett bra matvin. Priset är lite avskräckande i internationell jämförelse. Det betingar visserligen inte mer än 88 kr här, men det är faktiskt dubbelt så mycket som det kostar i Frankrike. Men då tillkommer förvisso resekostnader. Det relativt höga priset skulle kunna justeras ner om importören kunde beställa högre volymer åt gången och ännu mer om det kvalade in i det fasta sortimentet. Så nu är det upp till oss konsumenter att stödköpa. Observera att ange varunumret vid beställning då det finns en ”pirat-l’Ormarine” som kostar lika mycket och som inte håller samma kvalitet.
Jag provar även ”mellanpicpoulen” d v s den picpoul som är gjord på druvor med högre restsötma än den förstnämna (dock inte den med dom sötaste druvorna), Duc de Morny, 83188-01 i beställningssortimentet. Här är doften rundare och bredare, jag får associationer till melon, grönt te och agavekaktus. Inte helt olikt vissa 90-talsparfymer. Smaken är fruktigare och syran inte lika distinkt som i Carte Noire, även om den förstås finns där. Den är också lite mer komplex. Förslaget att dricka den till bouillabaisse låter utmärkt. Vilken man föredrar av dessa två är förstås en smaksak, men en sak är säker, Picpoul har alla förutsättningar att bli ett trendvin även här.

Jag provar mig även igenom en radda bordeauxer som i nuläget inte finns tillgängliga för privatkonsumenter. Jag får mig också ett litet snack med Benoit Vigoureux som är vinmakare på bl a Vieux Chateau Landon och Chateau Haut Barrail. Han sammanfattar rätt bra sina tankar om loi Evin: ”Mais, c’est null ça!” Däremot är Chateau Haut Barrail 2006 långt ifrån värdelöst. Doften är ännu knuten, men visst finns där en stram svart vinbärston och ceder. Smaken känns knuten, men tillräckligt kraftfull och fokuserad för att kunna bli en rolig bordeaux. Och om den kommer att finnas tillgänlig på beställningssortimentet så är priset inte mycket att orda om, runt 160 kr kommer den att kosta.
Avslutningsvis så provade jag också två mycket bra och härligt vresiga côtes du rhône av prodeucenten Château de Fontsegugne.
Côtes du Rhône Cuvée Tradition 2005, 8813-1 i beställningssortimentet, doftar svartpeppar och charkuterier.
Smaken är tät, pepprig och med bra balans mellan tanniner och fruktsyra.
Kul med en tuffare variant av côtes du rhône som bara betingar runt 105 kr. Santo Estello 2005, doftar även den pepprigt, men är stramare och mer komplex. Här finns också viol och kryddor. Smaken är koncentrerad, sammansatt, kryddig och stramt pepprig. Även tanninerna känns stramare och vinet är balanserat med en lång eftersmak. Mycket bra kvalitet för c:a 114 kr.
Detta avslutar första delen av rapporten från franska vin-och gastronomidagarna. Fortsättning följer.

Comments RSS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: