En av de trevligare upplevelserna av Det goda köket var när jag fick en pratstund med Mark Majzner, grundaren av Australian Wine Club.
Kanske ni, liksom jag, har grunnat litegrann på om det där kan vara något och vad är vitsen med att köpa vin genom dom?
Det och mycket till fick jag svar på.
Australian Wine Club fungerar så att man beställer sina viner på nätet och man får vinerna levererade hem till dörren (i storstäder) eller till ett ombud. Man kan välja själv ur sortimentet, men de allra flesta av de 22000 medlemmarna väljer någon typ av prenumeration. Det innebär att man får av Australian Wine Club utvalda flaskor hemskickade med ett visst antal gånger per år. Man behöver inte bekymra sig om att fylla i blanketter eller betala in skatt. Allt detta sköts automatiskt av Australian Wine Club.
Nu undrar man ju litegrann vad som är vitsen med att prenumerera på vin. Men om man är trött på Systembolagets sortiment, bor långt ifrån en bra butik och inte orkar hålla på och hålla sig á jour med vinnyheter så kan detta vara ett bra upplägg. Och istället för att snöa in på att köpa samma vin hela tiden så får man ju också chansen att på detta sätt upptäcka nya viner. Sortimentet väljs ut av Australian Wine Clubs experter och vinerna måste alltid leva upp till dessa kriterier:
Vinerna ska ha bra frukt.
Vinerna ska vara drickfärdiga nu, även om de tål lagring.
Vinerna ska vara balanserade.
Och här kan man se en hake. Gillar du den urtypiska franska stilen, viner med tydliga vegetala toner, viner som kräver lagring så är detta inget för dig. Mark Majzner är tydlig med detta, även om vinerna numera kommer från hela världen. Jag provar några viner och kan konstatetera att de stämmer mycket väl in på Marks beskrivning. Dessutom tycker jag också att de jag provar är druvtypiska. Men visst är de helt klart lite strömlinjeformade och publika i stilen.
Vad händer då om man helt enkelt inte gillar vinerna man har fått?
Man hör av sig till Australian Wine Club och berättar det. Man kan ringa in och säga det och då får man antingen en ny flaska eller pengarna tillbaka. Helt spontant tror jag att detta är ett upplägg som kan passa väldigt många människor. Det är enkelt, smidigt och man slipper välja själv. Blir man inte nöjd så får man byta eller får pengarna tillbaka. Och man kan alltid känna sig lite unik. Iom att Australian Wine Club fungerar som den gör så är det ingen koloss på lerfötter som gör upphandlingarna. Man kan utnyttja just det faktum att man inte gör upphandlingar enligt en ”5-årsplan” till en enda stor kund. Istället så finns det en smidighet i systemet, man kan slå till på små partier och snabbt uppdatera sitt sortiment. Och jag skulle nog säga att det är det som är det mest unika.
De viner man köper kommer alltid att vara lite roliga iom att de helt enkelt inte finns på Systembolaget, men fortfarande kvalitetstestade.
Detta leder mig osökt in på Les Hauts du Castellas ”Selection Barrique” 2006. Detta är ett av de 10 skandalomsusade vinerna som spärrade till försäljning i oktober. Så här skriver systembolaget om dessa viner: ”Systembolaget har spärrat försäljningen av tio viner som skulle ha lanserats den 1 oktober. Anledningen är att de viner som har levererats inte överensstämmer med de prover som vann offertprovningen.
Avvikelserna upptäcktes vid den säljstartsprovning som genomfördes 29 september. Vid en säljstartprovning jämförs offertprovet av inköpt artikel med den produkt som levererats till butik. 10 viner av de totalt ca 100 produkter som skulle lanseras den 1 oktober visade sig ha en kvalitet och stil som avvek i jämförelse med den produkt som vann offertprovningen och som köptes in.
Leverantörerna ges nu möjlighet att justera kvaliteten så att rätt produkt kan vara ute på hyllan hos kund så fort som möjligt.”
Nu är alltså spärren hävd för detta vin. Då kan man ju fråga sig hur importören ”åtgärdade” felet. Jo, dom hade en mycket väl dokumenterad logistik av detta vin och kunde motbevisa att det skulle vara något annat vin än det Systembolaget köpt in. När Systembolaget följt pappersspåret så kände dom sig nödgade att helt enkelt prova det spärrade vinet igen. Denna gång skickades det tydligen till någon sorts lab. (Jag undrar verkligen hur ett sådant labtest görs? Ser Horatio från CSI Miami framför mig. Han står där bredbent och sätter på sig solglasögonen och viskar ”Well I guess you were drunk.” när han gör sin sorti). Och enligt det testet så var det alltså samma vin som Systembolaget hade provat första gången. Spärren hävdes således. Och det är bra för oss konsumenter. För även om lanseringen av detta vin nu är körd, så är det ett härligt smakrikt höstvin. Doften är stor, packad med mörka bär, fat, vitpeppar och något örtigt. Doften påminner litegrann om en chateauneuf de pape, fast den är stramare, djupare och saknar de brända tonerna.
Smaken är också kryddig, har fin bärfrukt, en tydligt rostad fatkaraktär, strama tanniner och ett varv vitpeppar. Helt klart en favorit och perfekt till höstens grytor och vilt.
Jag fick även veta att Dalfarras väntas komma in i Systembolagets beställningssortiment i januari 09.
Ropen skalla, tävlingar åt alla!
När kommer det n ny tävling? Vi vill ha en ny tävling!
Och gärna en lätt fråga, tack.
LOL. Problemet är att man ska kunna dela ut något kul pris också? Förslag, donationer, mutor o s v mottages gärna!
LOL. Problemet är att man ska kunna dela ut något kul pris också? Förslag, donationer, mutor o s v mottages gärna!
Låter intressant.
Är DU med i Aussie Wine Club?
Egentligen är ju Äran ett pris i sig.
Men en vinprovning kanske? Eller en signerad DesBonsVins t-shirt?
Vinoholisten, nej inte än. Fast jag satt faktiskt med medlemsansökan uppe idag. Så fyller nog i det nu, när lugnet lagt sig här i huset.
Jaså, är äran ett pris i sig?
Ska fundera lite.