Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2009

Vinnörden datanördar

Jag tror inte många förstår vilka hinder jag har fått överbrygga för att kunna blogga.
Min bildskärm har nämligen sett ut som skit ett bra tag efter att datorn ramlade ner från soffan med skärmen inte riktigt stängd.
Stora svarta fläckar på hela skärmen och väldigt liten del av skärmen ”läslig”.
För att göra en lång historia kort har jag idag ägnat c:a 4 timmar åt att byta skärm på den bärbara. Japp, beställt själv och monterat, eftersom det knappt är möjligt att köpa reservdelar till bärbara datorer i Sverige. Folk gnölar över Systembolagets monopol. Prova då att försöka köpa en datorskärm till en märkesdator.

4 timmar senare, skärmen på plats och åh så vackert. Som en helt ny dator.
Detta firades med laxsoppa och champagne.
Jag hade några flarror kvar av mina fynd-Ayala. Provade ju den senast i februari.

"Mogen" kork

"Mogen" kork

Den känns fortfarande mogen men nu med röda äpplen, bröd och mineral i doften.
Smaken har också lite aromatiska äpplen, mineral men också en mycket fräsch syra. Och efteråt hänger en liten ton av det vita på en citron kvar.
Riktigt trevlig faktiskt. Funkar kanon till soppan och som vardagschampagne.

Annonser

Read Full Post »

Flera dagar har gått sedan Champagnedagen som gick av stapeln i måndags. ”Var håller jag hus?” finns det säkert de som undrar. Ligger jag och vårdar någon svår baksmälla?
Nej, så kul var det inte. Ett intensivt jobbsökande tar sin tid, men jag har också gått och smält årets champagnedag och kommit fram till att den var rätt trist.
Väl medveten om hur odräglig jag låter så bjöd den på få överraskningar, wow-upplevelser och fynd. Många av de intressantaste husen lös med sin frånvaro. Och de som var där hade ju varit rätt restriktiva med sitt utbud.
Salon 1997 var dagens gökur och tittade fram varje hel timme. Vi missade den precis när vi kom och fick göra en riktig champagnegalopp från övervåningen för att inte missa nästa hällning. Jag har varit Salonberusad lite då och då, mest under slutet av 90-talet. Så här finns en gammal kärlekshistoria. Men 1997:an doftar väldigt diskret och har inte särskilt vass syra alls. Jag sammanfattar med att säga som man brukar säga om människor, när man ska vara diplomatisk, med adjektivet ”snäll”.
Delamotte, Vve Fourny och De Saint Gall ligger fortfarande i spannet bättre än många större hus och för mindre pengar. Särskilt fastnar jag för Vve Fourny & Fils Blanc de Blancs Brut Premier Cru 2002.
Doften är knuten, men här finns mineral och en ton av gräddighet. Den har i det närmaste en bedövande fruktsyra och en tydlig mineralton. Barnarov, men här finns potential. Johan Lidby Vinhandel demonstrerar skillnaden mellan nybuteljerad Delamotte Brut och Delamotte Blanc Des Blancs 1999 och sådana som ligga på flaska i ett år. Båda har utvecklats fördelaktigt. Bruten har blivit påtagligt mer smakrik och utvecklat rökiga mineraltoner. BdB-99:an är riktigt trevlig utan flasklagring med en fin nyanserad doft där det finns blommor, mandarin och lite champinjon med en smak som överrensstämmer väl med doften. Med ett års flasklagring har även den fått en rökig mineralton och toner av valnöt. Syran har gått åt manzanilla-hållet. Champagne De Saint Gall Premier Cru Extra Brut Blanc de Blancs  demonsterar på ett strålande sätt hur De Saint Gall visar upp chardonnay från sin bästa sida. Citronzest och mineral i doften och en fruktsyra som verkligen är ”vibrant”, snälla hjälp mig med ett bra svenskt ord.

Lite besviken var jag i år på Deutz, är det jag eller har deras champagne alltid haft så stora läskliknande bubblor? Det var just därifrån vi var tvungna att rusa likt Askungen för att hinna med Salon 1997. Och vi prioriterade att beta av Philipponnat sedan, så när vi kom tillbaka till Deutz var det slut med kärlek. Men en liten fågel viskade i mitt öra att Amour de Deutz Blanc de Blancs 1999 tydligen får stryk av Champagne Orpale Grand Cru Blanc de Blancs 1996 . Men det kan jag tyvärr inte avgöra nu.
Behöver jag säga att Clos des Goisses 1998 fortfarande är ospottbar? Och i övrigt är jag löjligt svag för Philiponnats champagner som ofta har en komplexitet och mognad som tar sig ett uttryck som är helt eget.
I övrigt så var det en hel del som hann ta slut och en hel del som inte var representerat. Trots att vi bumpade runt som flipperkulor mot slutet så blev det inte många fullträffar. Det hela slutade med att vi konstaterade att roligare än såhär blir det inte i år.

Hungriga som några som just sippat valda exklusiva champagner styrde vi kosan mot 19 glas i gamla stan. Jag tog en pizzetta med parmaskinka, peccorino och ruccola och A tog en pytt i panna. Till min pizzetta tog jag ett glas La Grille Chinon 2005 som är precis så gräsig, fruktig och charmig som en chinon ska vara och är ett bra alternativ till pizzettan som f ö är en väldigt god liten pizza. Vilken deg, vilken gräddning, vilken fin uppblåst kant! A tar ett glas Rive gauche 2005 till sin pytt i panna. Ett vin med en varm doft med inslag av cigarr och mörka bär. Smaken är rätt tuff och robust, men på ett angenämt sätt. Det passar också bra till A:s fantastiska pytt med bl a lamm och kanin. Vi är båda väldigt positivt överraskade av matens kvalitet och hur låga priser det är med tanke på kvaliteten. Hit kommer jag definitivt igen. Glöm inte att spara in deras vinlista.

Read Full Post »

Mångalen

”Du skriver alltid om så dyra viner.” har jag fått höra.
I samhällets tjänst köpte jag en riktig budgetvinare, Luna Beberide 2006.

Plonk

Plonk

För att jag inte skulle ha allt för förutfattade meningar fick T hälla upp ett glas Alion 1999 också och inte tala om för mig vilket glas som var vilket.
Det var kanske inte helt sjysst mot Luna Berberide. Jag tar ut Alion redan på färgen, men också på den härliga doften. Dags då för Luna Berberide. Fy satan. Någon verkar ha tappat gamla skosulor i jäskaret. Jag tror någon har fimpat däri också.
Smaken är vidrigt kärv med en läskigt skämd syra.
Jag vill inte göra samhällstjänst igen.

Read Full Post »

This is for La Raza

Påskafton, perfekt stekt lammstek och en potatisgratäng med getost. Dubbelt så gott, när man inte ens har behövt laga till det själv.
Till det Raza Selection Malbec Shiraz 2008. Även argentinare kan göra sylt.
Vi häller ut lite för våra vatos.

Read Full Post »

NBC

Påsken inleddes med en NBC-provning – Nothing But Chardonnay.
På skärtorsdagen var vi bjudna till J och P på en chardonnayprovning med tilltugg.
Passande nog trollade J fram en Champagne Orpale Grand Cru Blanc de Blancs 1996. Vilken start på kvällen. Doften har en hård mineralitet och en svag ton av citrus. Smaken är nyanserad med ljuvliga toner av mandarinskal mineral och en förförisk syra som är som att bita i ett saftigt granny smith-äpple.
Därefter kom Chablis Grand Cru Les Clos 2006. Och här luktade det inte gott. Våt wellpapp och lite hårdkokta ägg. Vi viftar och viftar med glasen i en desperat förhoppning att vinet bara är hårt svavlat. Mycket av den skumma doften försvinner och en liten rökig mineralton kommer fram. Men smaken, eeew. T sätter smaken med kommentaren ”gammalt brunnsvatten”. En oren vattensmak med såna där otäcka mineraltoner som man inte vet är farliga eller inte. Ett sån’t där vatten som inte ens går att blanda saft med. Och vinet är väldigt platt. Det bara måste defekt, en chablis med såhär klen syra kan man bara inte acceptera. Synd, för det är kvällens enda chablis.
Vi hoppade raskt över till Dog Point Chardonnay 2006. Initialt kändes en rostad kaffeton. Smaken var friskt smörig med en integrerad fatkaraktär.
Med lite mer luftning och värme ändrades karaktären rätt så snabbt. Linalooltonerna kommer sakta smygande. Först känna en syntetiskt melonkaraktär á la Midori. Sedan kommer citrustoner som liknar våtservett.
Dessa citrustoner känns också i smaken och eken börjar kännas mycket mer vaniljig. Nu känns den inte lika kul.
Från den ena forna straffkolonin (Nya Zeeland) hoppar vi till den andra. Australien representerar med Pirie Estate Chardonnay 2006.
Här kommer äntligen tonerna av härsket smör som jag är så svag för. Fatkaraktären är diskret och mina fördomar om australiensiska chardonnayer kommer på skam, i en blindprovning hade jag alla gånger förirrat mig till Bourgogne, kanske Meursault. I smaken finns den där syrliga smörkaraktären som P beskriver som när man klickar ner crème fraiche i en varm soppa och den blir så där luftigt krämig. Och det är precis den känslan jag också får. Ett urläckert vin som jag nog måste jogga iväg och köpa medan den ännu finns kvar. Under kvällens gång blir de härskna smörtonerna allt tydligare.
Sedan är vi framme vid kvällens kanske mest spännande vin, Les Graviers Chardonnay 2005. Vi hade hört någon säga förut att det var ett fullkomligt vidrigt vin, medan alla mina anförvanter på butiken fullkomligt rykar detta vin. Mina farhågor om att det skulle vara oxiderat viftas bort. Det ska tydligen INTE vara oxiderat och mer likna en smörig bourgogne.
Redan när vi häller upp juran ringer varningsklockorna. Färgen är murrigt gulbrun och påminner om urin eller ofiltrerad äppelmust i färgen. Äpplen ja, oj vad det luktar nuggna äpplen. Nästan mer än fransk cider. Det finns också en ton, som märkligt nog påminner om cognac. Faktiskt påminner den här doften om det moussernade vinet från Cognac som jag drack på Le Rouge. Någon får sherryvibbar, dock inte jag. Smaken har faktiskt den där nuggna äppeltonen också. T o m en viss sötma finns här. Det känns lite avslaget. Det uppfyller kort sagt alla kriterier för att med fog kallas för oxiderat. Det är som att dricka nattstånden bourgogne. Härmed förklarar jag Les Graviers för oxiderat.
Gillar vi det här? Vi är lite fascinerade av detta aparta vin, som ingen av någonsin skulle ha tagit ut som chardonnay i en blindprovning.
Jag misstänker också att comtén kommer att passa som hand i handske till det här vinet. (Tidigare i veckan blev jag av Systembolagets kundtjänst rekommenderad comté till ett juravin, dock inte till Les Graviers i och med att den inte var oxiderad i stilen.)
Sist ut är Puligny-Montrachet 1er Cru les Champ Gain 2006 Michel Bouzerau.
Ytterligare en överraskning. Om någon chardonnay i provningenverkligen luktar tropisk frukt så är det detta. Eller kanske snarare piggelin och vanilj.
Smaken är gräddig, men snarare som gräddig i sådan där kokosmjölk som man lagar mat med. Fruktsyran är ananaspigg. Det är gott, men totalt förvirrande.
Till våra små tilltugg konstaterar vi att Orpalen är mycket god till skaldjurspaté med romsås. Till getbrien skulle nog Chablisen varit lysande, men nu är den ju flabbig och konstig. Men Pirie Estate funkar rätt bra till.
Les Graviers passar, som vi misstänkte, fantastiskt bra till comtén, men även till en getost med honung. Dessutom fixar den crostini med färskost,pata negra, honung och rostade pinjenötter.
Dog Point har genomgått ett till förvandlingsnummer vid det här laget. Nu är doften faktiskt förförisk. Gräddiga mockatoner, nougatpraliner och fudge. Smaken har också blivit gräddigare. Jag gillar den definitivt bättre nu. Den fungerar också rätt bra till en liten canapé med rökt laxmousse.
Puligny-Montracheten är bra till getbrien.
Allt som allt en mycket intressant och överraskande provning. Det hade varit kul att se hur vi hade förirrat oss om den hade varit helt blind. Gott var det också. Vi hade alla olika favoriter, för mig var det Orpale och sedan Pirie Estate. Ingen hade Les Graviers som favorit.

Read Full Post »

Des Bons Pizzas

Den här helgen har gått i pizza-experminterandets tecken. Eftersom jag nu har utarbetat en metod för att få proffsig pizza hemma så tar jag mig friheten, i min egen blogg, att göra lite matlagningsblogg över det hela.
Jag fick för längesedan av T en baksten som skulle ge proffsigt resultat. Kanske blev det lite bättre, men jättenöjd var jag inte.
Helt nyligen fick jag dock ett tips på ett forum om gräddning av pizza. Enligt Heston Blumenthal gör man perfekt pizza såhär. (Tack Fredrik G.)
I lördags tänkte jag att jag skulle ge mig på pizza igen och ta lite hjälp av Heston.
Jag erkänner rakt av att jag totalt sket i hans idéer om deg, tomatsås och fyllning. Det kändes som överkurs för mig. Istället gjorde jag en pizzadeg på frihand med fördeg och olivolja. Tomatsåsen gjorde jag genom att fräsa lök och vitlök mjuka, sedan tillsatte jag rejält med torkad basilika och lite svartpeppar. Därefter hällde jag på passerade tomater och rött vin och lät det hela koka ner till lagom konsistens, smakade av och saltade. Det väsentliga i hans tips för mig var själva gräddningen d v s man förvärmer en stekpanna/baksten på hösta värme och lägger pizzan på den. Sedan ska den in i ugnen högst upp på högsta värme och sättas på grill. Lämna  luckan öppen och grädda i c:a 3 – 4 minuter.
Jag gjorde exakt detta men med en förvärmd baksten. Och skillnaden i resultat var slående. Dessutom tar det högst 4 min för pizzan att bli klar.

Gräddning á la Heston

Gräddning á la Heston

Igår gjorde jag om experimentet men med lite roligare ingredienser, då lördagens var en improvisation. Och här är knepen jag har lärt mig nu.
Degen blir godast med surdeg/fördeg. Mjöla in pizzaspaden eller underlaget med fint majsmjöl om du vill kunna flytta pizzan till baksten/plåt/förvärmd stekpanna.
När pizzan väl är någorlunda utbakad, låt den gärna torka litegrann. Sedan blir den lättare att handskas med. Dels blir den lättare att platta till och dels blir den lättare att flytta från underlaget. Innan man lägger på fyllningen kan man gärna ta en stekspade och se till att den släpper ordentligt från underlaget. Detsamma kan man göra när det är dags för gräddning. På en pizzaspade kan man gärna flytta fram pizzan så när kanten man kan.
Använder man baksten så är det lättast att ha bakstenen i miten av ugnen och skjuta in pizzan på den. Därefter flyttar man bakstenen högst upp, sätter på grill och lämnar luckan öppen. Gräddningen tar c:a 3-4 min. Man kan också vända hela bakstenen efter halva tiden om man vill ha pizzan jämnt gräddad.
Här är reslutatet av min pizza med champinjoner, grön paprika, stark italiensk salami och ruccola.

Nästan perfekt

Nästan perfekt

Den kanske inte är perfekt, men det är väldigt nära. Tillräckligt nära för mig i alla fall för att faktiskt inte kunna skilja på den här och sådana som jag köper från hyfsade pizzerior. Om man inte tittar på själva formen förstås.:)
Till denna skapelse Farnese Colline Teramane, ett fantastiskt pizzavin.

Read Full Post »

Jag flaggade förut för prisjusteringar på Systembolaget i April, så inget nytt med det.
Men för er som int har hängt med kan jag rapportera att det mest är höjningar. Några prissänkningar finns det.
Amarone Selezione Antonio Castagnedi går ner hela 50 kr från 299 kr till 249 kr. Ett till exempel är Zondernaam Chardonnay 2007 som går ner från 119 kr till 99 kr.
Maltwhiskyn Oban Single Malt 14 Years går också ner 50 kr från 499 till 449 kr.

Hela listan på prisjusterade varor finns här.

Read Full Post »