Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 10 april, 2009

NBC

Påsken inleddes med en NBC-provning – Nothing But Chardonnay.
På skärtorsdagen var vi bjudna till J och P på en chardonnayprovning med tilltugg.
Passande nog trollade J fram en Champagne Orpale Grand Cru Blanc de Blancs 1996. Vilken start på kvällen. Doften har en hård mineralitet och en svag ton av citrus. Smaken är nyanserad med ljuvliga toner av mandarinskal mineral och en förförisk syra som är som att bita i ett saftigt granny smith-äpple.
Därefter kom Chablis Grand Cru Les Clos 2006. Och här luktade det inte gott. Våt wellpapp och lite hårdkokta ägg. Vi viftar och viftar med glasen i en desperat förhoppning att vinet bara är hårt svavlat. Mycket av den skumma doften försvinner och en liten rökig mineralton kommer fram. Men smaken, eeew. T sätter smaken med kommentaren ”gammalt brunnsvatten”. En oren vattensmak med såna där otäcka mineraltoner som man inte vet är farliga eller inte. Ett sån’t där vatten som inte ens går att blanda saft med. Och vinet är väldigt platt. Det bara måste defekt, en chablis med såhär klen syra kan man bara inte acceptera. Synd, för det är kvällens enda chablis.
Vi hoppade raskt över till Dog Point Chardonnay 2006. Initialt kändes en rostad kaffeton. Smaken var friskt smörig med en integrerad fatkaraktär.
Med lite mer luftning och värme ändrades karaktären rätt så snabbt. Linalooltonerna kommer sakta smygande. Först känna en syntetiskt melonkaraktär á la Midori. Sedan kommer citrustoner som liknar våtservett.
Dessa citrustoner känns också i smaken och eken börjar kännas mycket mer vaniljig. Nu känns den inte lika kul.
Från den ena forna straffkolonin (Nya Zeeland) hoppar vi till den andra. Australien representerar med Pirie Estate Chardonnay 2006.
Här kommer äntligen tonerna av härsket smör som jag är så svag för. Fatkaraktären är diskret och mina fördomar om australiensiska chardonnayer kommer på skam, i en blindprovning hade jag alla gånger förirrat mig till Bourgogne, kanske Meursault. I smaken finns den där syrliga smörkaraktären som P beskriver som när man klickar ner crème fraiche i en varm soppa och den blir så där luftigt krämig. Och det är precis den känslan jag också får. Ett urläckert vin som jag nog måste jogga iväg och köpa medan den ännu finns kvar. Under kvällens gång blir de härskna smörtonerna allt tydligare.
Sedan är vi framme vid kvällens kanske mest spännande vin, Les Graviers Chardonnay 2005. Vi hade hört någon säga förut att det var ett fullkomligt vidrigt vin, medan alla mina anförvanter på butiken fullkomligt rykar detta vin. Mina farhågor om att det skulle vara oxiderat viftas bort. Det ska tydligen INTE vara oxiderat och mer likna en smörig bourgogne.
Redan när vi häller upp juran ringer varningsklockorna. Färgen är murrigt gulbrun och påminner om urin eller ofiltrerad äppelmust i färgen. Äpplen ja, oj vad det luktar nuggna äpplen. Nästan mer än fransk cider. Det finns också en ton, som märkligt nog påminner om cognac. Faktiskt påminner den här doften om det moussernade vinet från Cognac som jag drack på Le Rouge. Någon får sherryvibbar, dock inte jag. Smaken har faktiskt den där nuggna äppeltonen också. T o m en viss sötma finns här. Det känns lite avslaget. Det uppfyller kort sagt alla kriterier för att med fog kallas för oxiderat. Det är som att dricka nattstånden bourgogne. Härmed förklarar jag Les Graviers för oxiderat.
Gillar vi det här? Vi är lite fascinerade av detta aparta vin, som ingen av någonsin skulle ha tagit ut som chardonnay i en blindprovning.
Jag misstänker också att comtén kommer att passa som hand i handske till det här vinet. (Tidigare i veckan blev jag av Systembolagets kundtjänst rekommenderad comté till ett juravin, dock inte till Les Graviers i och med att den inte var oxiderad i stilen.)
Sist ut är Puligny-Montrachet 1er Cru les Champ Gain 2006 Michel Bouzerau.
Ytterligare en överraskning. Om någon chardonnay i provningenverkligen luktar tropisk frukt så är det detta. Eller kanske snarare piggelin och vanilj.
Smaken är gräddig, men snarare som gräddig i sådan där kokosmjölk som man lagar mat med. Fruktsyran är ananaspigg. Det är gott, men totalt förvirrande.
Till våra små tilltugg konstaterar vi att Orpalen är mycket god till skaldjurspaté med romsås. Till getbrien skulle nog Chablisen varit lysande, men nu är den ju flabbig och konstig. Men Pirie Estate funkar rätt bra till.
Les Graviers passar, som vi misstänkte, fantastiskt bra till comtén, men även till en getost med honung. Dessutom fixar den crostini med färskost,pata negra, honung och rostade pinjenötter.
Dog Point har genomgått ett till förvandlingsnummer vid det här laget. Nu är doften faktiskt förförisk. Gräddiga mockatoner, nougatpraliner och fudge. Smaken har också blivit gräddigare. Jag gillar den definitivt bättre nu. Den fungerar också rätt bra till en liten canapé med rökt laxmousse.
Puligny-Montracheten är bra till getbrien.
Allt som allt en mycket intressant och överraskande provning. Det hade varit kul att se hur vi hade förirrat oss om den hade varit helt blind. Gott var det också. Vi hade alla olika favoriter, för mig var det Orpale och sedan Pirie Estate. Ingen hade Les Graviers som favorit.

Annonser

Read Full Post »