Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2009

Äntligen förstår jag varför GI är så populärt.

**GIna-koll

**GIna-koll

Men hur idogt måsta man hålla på för att tappa sommarkilona?

Read Full Post »

Kvällens middag är en av de ytterst få då maten kostade mer än vinet.
Då ska man ändå betänka att jag fyndade färsk kanadensisk hummer för 99 kr styck.
Till gårdagens middag, vinkokt fläskkarré från Rocklunda gård samt potatis och surkål kokt i samma spad plus lite kummin, hade jag valt Leth Grüner Veltliner 2008.
Jag hade nog tänkt mig en lite mer komplex grüner veltliner, men den kunnige personen på butiken valde ut denna åt mig. Jag var nämligen ute efter en viss kryddighet.
Men jag blev inte besviken. Den luktar visserligen mycket gråpäron, men där finns ockå en kumminliknande ton. Perfekt. I smaken slår mig först den påtagliga spritsen. Bubblorna syns faktiskt som ett litet pärlband runt glasets kant. Men det är riktigt trevligt. Smaken är piggt frisk och har också en lite mineralig eftersmak. Inte komplicerat, men friskt och ändå rätt smakrikt. Den passar mycket bra till den fusk-Alsacemiddag jag lagat.
Idag provade jag den till hummer.

Budgetlyx

Budgetlyx

Vanligtvis dricker jag champagne till hummer, men jag tyckte att detta var ett gyllene tillfälle att prova något annat till. Leth har kvar sin spritsighet idag också och fungerade riktigt bra till hummer med majonnäs och rostat bröd. Lika gott som med champagne till var det inte, men å andra sidan får man inte så mycket roligare än såhär för 72 kr. Och det är faktiskt inte illa. Ett riktigt sjysst och karaktärsfullt allroundvin till budgetpris. Leth kan lätt bli en ny trotjänare.

Read Full Post »

I en av kommentarerna på bloggen har vin i matlagningen diskuterats. Vilken sorts vin ska man välja?
Jag trodde att detta ämne var avhandlat, men det är kanske inte så självklart alls. Många tror att man måste ha ett riktigt bra vin i maten och den myten kan jag iaf avfärda.
Det utmärkta experimentet gjort av Julia Moskin på New York Times visar med all tydlighet att de flesta nyanserna i vin helt enkelt kokar bort och därför är det poänglöst att satsa på bättre vin. Ni som någon gång provat kokt koshervin förstår nog att detta är sant. Därför behöver man t ex inte använda en sauternes när det står sauternes i recpetet,om rätten skall kokas. Vad gäller rött vin ska man se upp med tanniner. Dels kan för mycket tanniner ge en rätt oaptitlig gråaktig färg, men vad värre är att de kan upplevas som alldeles för bittra och uttorkande i smaken. Likaså ska man se upp med fatlagring i både rött och vitt. Det kan ge en otäck bismak.
Så ett relativt mjukt rödtjut utan uttalad fatton ska duga bra. Vad gäller vitt tycker jag man ska tänka på det vita vinet som citron d v s det ska oftast skänka fruktsyra och fräschör till rätten. Ett friskt, torrt (om ej annat anges) och neutralt vitt vin är bäst.
Man bör alltså inte skämmas över att man lagar mat med enkla viner, men undvik om de smakar rent ut äckligt. Och i den kategorin hamnar ”matlagningsvin” som går att köpa i vanlig butik. En styggelse som borde förbjudas. Tyvärr känner jag till en krog i Stockholm som kokar sin moules marinières i sådant. Men så smakar de därefter.
Sedan vill jag också passa på att upplysa om att all alkohol inte avdunstar under matlagningen. Det hör man ju ofta att alkoholen försvinner när man kokar rätten. Visserligen försvinner väldigt mycket och det är en försvinnande liten del som man får i sig, men det kan ändå vara bra att veta att helt alkoholfri blir rätten inte. Om man t ex sjuder en rätt med vin i en halvtimme återstår 35% av alkoholhalten. Och det i sig kanske förklarar varför jag älskar vin i matlagning.

Read Full Post »

Livet är hårt

grymt sa grisen. Och det har väl ingen missat att grisarnas liv är helvetet på jorden, ända fram till den ångestfyllda transporten till slakthuset. Det är inte bara därför jag aldrig köper fläskkött – annat än till jul. Fläskkött är för mig helt meningslöst – torrt och smaklöst. Nästan sämst tycker jag om den menlösa fläskfilén. Sämst är förstås flintasteken.
Men efter att ha blivit lurad till Smaklust, i tron om att få prova roligt vin, så är jag nu fläskfrälst.
Där bland allsköns skorpor, knäckebröd, marmelader och korvar som tenderar att smaka likadant sprider sig en ljuvlig grilldoft. Det grillas korvar och spett. Jag smakar på korven som får mig att bli fullkomligt salig.
En rå korv som går under det missvisande namnet chorizo. För det smakar den inte, men den är bara så köttig, saftig, välkryddad och underbar. Det visar sig vara Domtagrisens egentillverkade korv. Den här vill jag köpa med mig hem, men det går tyvärr inte. Den skulle kunna ha varit en shuhelsikes salsiccia och om jag får mina böner hörda så kanske även det läggs till produktlistan. Sedan visar mig den utomordentligt trevliga representanten bilder på grisarna och berättar om hur de lever och framför allt, hur de slutar sina dagar. Och det piggar verkligen upp. De här grisarna har det i sanning så bra som en gris kan ha det (om man bortser från att de slaktas). De fraktas c:a fem minuter i en bekant kärra till gårdslakteriet. Där får de sedan fortsätta leva sin behagliga tillvaro c:a ett dygn med endast andra bekanta grisar tills det är dags för slakt. Sedan bedövas de av bonden de känner, innan de slutligen skjuts. They never see it coming.
Det är med rent samvete jag låter mig trugas att smaka ett grillspett. Rent fläskkött, inte min favorit som bekant. Men, med den mjälla, smakrika och saftiga biten i min mun förstår jag. Det är såhär gris ska smaka. Inte torrt, inte smaklöst, bara läckert och mört! Och jag har också fått prova den mest fantastiska skinkan därifrån. Rökt natten innan och med allt fett kvar.

Pancetta släng dig i väggen

Pancetta släng dig i väggen

Den var så mjäll och god att jag sparade fettet. Sån’t fett kan man inte slänga. Det ska det lagas mat på.
Med fasa inser jag hur mycket alla andra grisar vi äter måste ha lidit. Det man tuggar i sig är ett liv av existentiell ångest och plågsam död när man sätter tänderna i en 69-kronorkilotfläskfilé.
Nej, aldrig mer. I år blir det jag som ställer mig på kö för att få köpa julskinka från Domtagrisen.
Änsålänge måste man åka till Domtagrisens gårdsbutik tror jag för att köpa köttet. Men snart ska man kunna köpa deras och andra livsmedel från småskaliga kvalitetsproducenter här. Billigt verkar det inte vara, men om allt kött där är producerat på samma sätt och smakar lika bra så är det värt en halvvegetarisk tillvaro d v s att ransonera köttintaget till festligare tillfällen. Meat is murder – javisst, men jag är inte sadist.

Read Full Post »

Frugala frugan

Idag har jag handlat 4 flaskor Pirie Estate Chardonnay 2006 , 2 flaskor Folie de Janvier 1999 och 1 flaska Tokaji Aszú 6 puttonyos 2002.

Fynd

Fynd

Jag har intalat mig själv att jag har sparat 579 kr, även om jag var en sådan sucker att jag köpte Folie Janvier för ordinarie pris tidigare i år.
T har, märkligt nog, inte samma syn på saken.

Read Full Post »

Äntligen har Magdalena Ribbing tagit upp denna mycket intressanta fråga:
Hur tackar man nej om man blir bjuden på vin man inte gillar?
Läs gärna kommentarerna och släng er in i debatten.

Själv har jag druckit Diamant för att inte såra värdinnan.

Read Full Post »

Busting Mythbusters

Vi var nog många som satt bänkade och såg Mythbusters krossa myten om att en tesked i champagneflaskan bevarar bubblor.
Men, nu har myten testats igen och Leon van Heerden konstaterar i kommentarerna:
”The Stanford results are really interesting and warrant critical assessment. (The mythbusters claim is simply too anecdotal to be worth anything). So clearly what we need to do next is a double blind experiment using two streams.”
Och nu till den tröttsamma biten. Leon får ett helt annat resultat än Mythbusters. En tesked i champagneflaskan bevarar visst bubblorna.
Är detta det slutgilitiga testet och det slutgiltiga svaret?
Spänningen är olidlig.

Idiotsäkert

Idiotsäkert

Jag kommer iaf att köra på med samma metod som förut.

Read Full Post »

Older Posts »