Det sägs ju att ju mer man vet, desto mindre vet man. Då måste det vara så att eftersom jag vet så lite så vet jag otroligt mycket. Igår var vi inbjudna till en hederlig blindprovning hos A.
Blindprovninar är roliga och det finns inget bättre sätt att göra bort sig på – och det gör dem så lärorika.
A hade dessutom satt ihop ett litet quizz.
7 viner hade vi i glasen. Så här såg mina kommentarer ut för respektive vin.
1) ”Blåröd,med lite brun kant. Örter, mjölkchoklad och badboll.”
Senare var mjölkchokladen och badbollen borta. Nu var det ”dillfrön, smörstekt fänkål och selleri.”
”Bra fruktsyra, medelsträvt och doften går igen i smaken.”
2) ”Tegelröd, grumligt.Våt wellpapp!” Senare under kvällen försvinner en del av den våta kartongkänslan. Nu luktar det ”Portvin och russin.” ”Syrligt”.
3) ”Klarröd. Köttbuljong.” Senare under kvällen ”leverpastej, vämjeligt.” ”Rätt hög fruktsyra, strävt, lite märklig bismak.”
4) ”Tegelröd. Våt sten, svavel.” Senare ”Förruttnelse, gödsel”. ”Hög fruktsyra, mogen smak med lite kompost.”
5) ”Tegelröd. Fis, ruttet kött, asiatisk livs. Äckligt och fascinerande. Ingen strävhet kvar, hög fruktsyra och lite gödselton i smaken som är häftig. Misstänker väldigt mogen Bdx?”
6) ”Blåröd, selleri, som när man steker röd paprika och lök.” Senare ”Dillchips! Tydlig svartvinbärssmak, cab. Bdx, men doften stämmer inte. Inga franska fat?
7) ”Blåröd. Gummi, mörka bär, sluten. Sträv och med gummi smaken också. Syrah?”
Under hela tiden snurrade verkligen tankarna i huvudet. Varifrån var vinerna? Jag var verkligen inte säker. En del pekade mot Italien, men jag saknade fruktsyra och körsbär. Om landet var temat och Italien så förväntar jag mig liksom det i åtminstone att av vinerna. Var det Frankrike, cab känns ju västra Bordeaux och gummi och mörka bär känns syrah?
Men vad var dealen med de andra vinerna isf? 2:an kändes bara för off för att vara ett moget fransk vin. Kändes som om det hade växt väldigt varmt och varit rätt eldigt i sin ungdom. Men druva var det definitivt inte som var temat, så mycket var jag säker på. Nya världen var det inte heller.
Sedan var det dags att svara på quizzet. Först skulle man svara på om vad temat var. Land var vi några som trodde och det var ett land. Alla höll sig inom gamla världen, men bara en gissade Italien. Och det var det! Och där föll alla mina andra mödosamt upparbetade teorier om distrikt, eftersom jag uteslutit just Italien. Och ändå kan jag med facit bara konstatera att det var gott om orangekantade viner – det kännetecknande för sangiovesedruvan!
Såhär såg facit ut:
1) Barolo La Serra 2004, Gianni Voerzio
Atypisk Barolo
2) Barolo Brunate 1967, Marcarini
3) Chianti Classico Riserva 1997, Fattoria di Fèlsina Berardenga
4) Barbaresco Rabaja Riserva 1985, Produttori del Barbaresco
5) Brunello di Montalcino 1975, Il Poggione
En 75:a
6) Sæculum 2001, Tenuta di Riseccoli
Supertoscanare
7) Brunello di Montalcino 2004, Il Poggione
Inte så drastiskt förändring i designen 29 år senare
Jag lärde mig några nya saker igår. Brunello behöver inte alls ha så otroligt hög syra. Jag har inte provat 20+-gammal Brunello förut och mycket hinner hända på den tiden. Och att den kan få coola förruttnade toner visste jag inte heller. Det lustiga är att Il Poggiones 75:a var min favorit, men jag var inte alls så förtjust i 2004:an, som ju ska vara kanonårgång. Och fruktsyran var inte så påfallande i den heller.
Jag lärde mig också att dillfrö, fänkål (grönsaken) och selleri kan betyda nya fat i Barolo och Toscana. Har inte riktigt känt den tonen förut i italienska viner, men nu glömmer jag den inte.
Och jag lärde mig att åldern faktiskt kan tämja tanninerna i Barolo. Det var inte mycket strävhet att tala om i 67:an.
Sedan åt vi osso buco och saffransrisotto, som inte var av denna världen.
Munchies-worthy
Jag lärde mig att jag måste köpa Mario Batalis kokbok. Så, tack A för en otroligt lärorik och soft provning!
Read Full Post »
Des Bons Vins 