grymt sa grisen. Och det har väl ingen missat att grisarnas liv är helvetet på jorden, ända fram till den ångestfyllda transporten till slakthuset. Det är inte bara därför jag aldrig köper fläskkött – annat än till jul. Fläskkött är för mig helt meningslöst – torrt och smaklöst. Nästan sämst tycker jag om den menlösa fläskfilén. Sämst är förstås flintasteken.
Men efter att ha blivit lurad till Smaklust, i tron om att få prova roligt vin, så är jag nu fläskfrälst.
Där bland allsköns skorpor, knäckebröd, marmelader och korvar som tenderar att smaka likadant sprider sig en ljuvlig grilldoft. Det grillas korvar och spett. Jag smakar på korven som får mig att bli fullkomligt salig.
En rå korv som går under det missvisande namnet chorizo. För det smakar den inte, men den är bara så köttig, saftig, välkryddad och underbar. Det visar sig vara Domtagrisens egentillverkade korv. Den här vill jag köpa med mig hem, men det går tyvärr inte. Den skulle kunna ha varit en shuhelsikes salsiccia och om jag får mina böner hörda så kanske även det läggs till produktlistan. Sedan visar mig den utomordentligt trevliga representanten bilder på grisarna och berättar om hur de lever och framför allt, hur de slutar sina dagar. Och det piggar verkligen upp. De här grisarna har det i sanning så bra som en gris kan ha det (om man bortser från att de slaktas). De fraktas c:a fem minuter i en bekant kärra till gårdslakteriet. Där får de sedan fortsätta leva sin behagliga tillvaro c:a ett dygn med endast andra bekanta grisar tills det är dags för slakt. Sedan bedövas de av bonden de känner, innan de slutligen skjuts. They never see it coming.
Det är med rent samvete jag låter mig trugas att smaka ett grillspett. Rent fläskkött, inte min favorit som bekant. Men, med den mjälla, smakrika och saftiga biten i min mun förstår jag. Det är såhär gris ska smaka. Inte torrt, inte smaklöst, bara läckert och mört! Och jag har också fått prova den mest fantastiska skinkan därifrån. Rökt natten innan och med allt fett kvar.
Den var så mjäll och god att jag sparade fettet. Sån’t fett kan man inte slänga. Det ska det lagas mat på.
Med fasa inser jag hur mycket alla andra grisar vi äter måste ha lidit. Det man tuggar i sig är ett liv av existentiell ångest och plågsam död när man sätter tänderna i en 69-kronorkilotfläskfilé.
Nej, aldrig mer. I år blir det jag som ställer mig på kö för att få köpa julskinka från Domtagrisen.
Änsålänge måste man åka till Domtagrisens gårdsbutik tror jag för att köpa köttet. Men snart ska man kunna köpa deras och andra livsmedel från småskaliga kvalitetsproducenter här. Billigt verkar det inte vara, men om allt kött där är producerat på samma sätt och smakar lika bra så är det värt en halvvegetarisk tillvaro d v s att ransonera köttintaget till festligare tillfällen. Meat is murder – javisst, men jag är inte sadist.
Gårdsbutiker is the shit! 🙂
Jag fick hem lite ost från http://sommarhagensost.se/ i fredags. Den var rätt OK… 🙂
Jag börjar förstå mer och mer att det är det end sättet att kunna garantera någon sorts etik i djurhållningen och kvalitet. Tyvärr har man ju inte riktigt tid att skumpa runt till olika gårdar. Önskar att det fanns en ”köttbil” istället för glassbil som sålde gårdsslaktat kött.
Småskaligt är alltid både bäst och dyrast. Men den romantiserade skildringen av hur grisen går hädan med ett leende på läpparna och därför smakar extra gott tar jag med en nypa salt.
Jag vet inte. Alla som jobbar med kött som jag talat med säger samma sak. De säger sig t o m kunna se på köttet om djuret varit stressat vid slakten. Men hur som helst så känns det ju iaf sjysstat om djuret iaf haft ett bra liv innan slakten och slakten varit så hänsynsfull som möjligt.
Förresten så ska jag bo några nätter på en gård i Gruyères i veckan. Gårdens egen ost ingår i frukosten… 🙂
Det är ju nästan sabotage, med tanke på vad du ska göra efter frukosten, eller?:D
Och förresten, du ska möjligtvis inte köpa på dig några 05:or Lascombes när du är i Bordeuax? För isf skulle man kanske kunna gå ihop och fixa någon ”billig” frakt.
Jag kan nog fixa med mig både det ena och det andra från Médoc bara någon hjälper mig att lösa frakten.
Det går utmärkt att cykla efter lite Gruyèrefrosseri. 🙂
Jag tycker vi kollar på det där med frakten. Så hiskligt dyr tyckte jag inte att frkaten blev när jag privatimporterade Discobitch.